Planen var att först att dra västerut mot Turn Point 1 vid Bargème, sedan att vända och via Lachans gå över till Séranon och sedan vidare till Col de Blaine. Det var frisk vind på starten och efter att jag kämpat ett tag med min bångstyriga skärm i den hårda vinden erbjöd sig Pierre att ankra. Med den säkerheten i ryggen gick det enkelt att starta. Det var små hårda blåsor och inte så mycket grundhang, Tobbe satsade på TP1 men det bar sig inte. Vi andra kämpade på en dryg timme innan vi kom upp på lite höjd. Vid det laget hade Mats och Robban bombat och landat i backglidningsbacken, Jon och Johan landade nere i dalen. När Mats och Robban kom upp igen var det stark vind på starten. Hasse fick lite höjd över antennen och drog iväg. Andreas, Nisse och jag gnetade på. Andreas och Nisse tyckte det började bli för stökigt så de gick ned. Jag vann tillslut någorlunda höjd och drog bortåt Séranon. Det var stökigt bakom berget men jag nådde kammen med lite marginal. Hittade en stor härlig blåsa på bortåt 8 m i stig det första jag gjorde. Pierre frågade oroligt på radion hur det gick för mig och jag berättade att jag kommit över ordenligt och kurvade längs kammen. Blåsorna gick inte så högt men jag kunde ganska obehindrat ta mig bortåt längs kammen. När jag närmade mig änden fick jag en skymt av Hasse som korsade över till Col de Blaine-kammen, men jag hann inte se vilken väg han tagit. Jag visste inte vilken väg som var den bästa. Skulle man gå över eller runt? Vilken höjd behövde jag ha för att korsa över? De andra hade berättat att det kunde bli stökigt här vid klipporna så jag valde att ligga en bit ifrån över en skog. Till att börja med gick det bra och jag var nästan uppe vid krönet när det blev stökigare och stökigare och jag tappade rejält med höjd när jag kämpade för att parera. Jag gick tillbaka ut över skogen där det var lugnare men tappade snabbt höjd. Jag insåg att jag var tvungen att börja tänka på inflygning och siktade på åkrarna närmast på det stora plattlandet i öst vid Caille. En bit in över fälten kom jag in i en blåsa! Jag kurvade med den och den tog mig bort i riktning mot Col de Blaine. Jag insåg att med en blåsa till skulle jag kunna nå den lilla åsen som låg halvvägs till Col de Blaine. Jag hittade en blåsa till längre bort längs fälten, men jag kom så pass högt med den att jag vågade mig på ett glid hela vägen till Col de Blaine-kammen. Jag fick anledning att ångra det beslutet. Jag kom in riktigt lågt och trodde inte jag skulle ta mig ända fram. Gjorde värsta lågsniffningen över den lilla byn la Ferrièr. Hangade på lågan längs med en trädridå och siktade in mig på en solbelyst plätt på kammen. Den låg i väst och jag skulle ju österut men där lyckades jag gneta mig upp, när jag var nästan uppe vid kammens höjd vände jag om och styrde iväg mot Col de Blaine. Jag kurvade inte så mycket utan gled mest i och ur blåsorna för att ta mig dit. Precis innan jag kom fram hade jag ett mörkt molnområde som jag måste passera under. Jag fick mer och mer motvind och var rädd för att det skulle börja regna på mig, jag ville inte följa med upp utan ville så snabbt som möjligt flyga förbi det och ut i solen vid Col de Blaine. Jag såg Hasse i ost och tänkte att jag kunde flyga så långt jag kunde åt det hållet innan jag landade. Jag hade nästan kommit fram till de stora gräsfälten bakom Gréolières när Pierre började instruera mig på radion. Jag låg i en fin blåsa som jag egentligen inte orkade kurva. Pierre försökte guida mig för att hitta konversionen- som visade sig vara det mörka molnområdet som jag inte hade velat vara under!:) Han uppmanade mig att släppa bromsarna och låta vinden driva mig rätt. Men jag var tvungen att erkänna att jag inte ville upp längre utan ned… Jag landade efter knappt 3 timmar och 22 km till en hel minibuss av grabbar som gjorde vågen - snacka om välkomstkommitté! (N 43°48'28.58", O 6°53'20.19") Kork-Hasse flög vidare till Gréolièresdalen och vi följde efter i minibussen. Vi åkte iväg till landningen i Gréolières där Hasse landade en timme senare efter att först tagit en tur till Coursegoules! Han hann precis innan stora mörka åskmoln kom in över dalen och resten av dagen regnade bort.
Efteråt berättade grabbarna att så fort jag hade dragit iväg på distans bad Pierre att Robban och Mats skulle packa ihop sig för han skulle flytta på bilen. De trodde att det var för att åka till annat ställe på toppen för att kunna se mig bättre. Men det visade sig att han åkte ned från berget istället för att följa efter mig !? Där nere plockade det upp de övriga men konsekvensen blev att Johans och Jons bil blev kvar på starten. De fick ingen lift utan fick gå hela vägen upp för att hämta den! En nätt promenad på bortåt en mil på den vindlande vägen de ca 500 höjdmetrarna till toppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar