Gréolières, maj 08

Lördagen blåste också bort

Några av oss tog en tur till den mysiga byn Gourdon. Andra badade i bäcken medans nån satt inne och tittade på film.

Fredagen blåste bort
Alla utom Tobbe drog iväg på seightseeing till Monaco. Han ägnade sig istället åt geocaching i coursegoules-trakten.

Gourdon - Torsdag

Fin flygning från höga och låga starten i Gourdon. Mitt på dagen var det så starkt att vissa av oss tog en lång lunchpaus medans andra korkade omkring mest hela dagen på det termiska hanget samt gjorde diverse utflykter till Gourdon och Kennedy.

Vi fick reda på att Pierres polare som startad från Col de Blaine igår hade flygit 150km!

Gréolières, maj 08

St. André - Onsdag

Vi började dagen på Col de Blaine. Pierre sa att vi var tvungna att skynda oss iväg för snart skulle vinden var för stark för att starta. En av Pierres polare startade. När vi genom att kika på honom såg hur flacka blåsorna var i den starka sydvästen bestämde vi oss för att dra oss längre bort från sjöbrisen och åkte iväg till St. André istället. Vinden låg in fint på sydstarten (N 43°58'35.77", O 6°29'33.29") men när vi väl var i luften visade det sig att blåsorna var små och hårda. Jag har nog aldrig fått så många inslag på så kort tid! Det hjälpte inte ett dugg att flyga aktivt - St. André-termiken levde upp till sitt dåliga rykte. Alla utom kork-Hasse landade ganska snart och siktade in sig på lite kvällsflyg istället. Hasse tog en tur mellan topparna och landade några timmar senare på en sluttning sydost om St. André. Det var kul att höra radiotrafiken när bilen försökte jaga fatt på honom. Vid femtiden på kvällen drog vi upp till väststarten.(N 43°58'42.06",O 6°28'47.42"). Det friskade i bra så Pierre ankrade mig när han såg att Nisse blev uppsugen i luften innan han hann vända sig. Det var riktigt bra stig längs kammen och vi fick snabbt bra höjd. Grabbarna flög omkring bland molnen flera timmar medan jag blev skraj när det började regna lite på mig och tyckte molnen var mörka och sög, när dessutom lokalpiloterna började dra öronen åt sig satte jag kurs på landningen. Det visade sig att det inte var någon fara på taket alls, snart sprack himlen upp och grabbarna hade det gott i kvällssolen medan jag halade upp en pocketbok för att fördriva tiden tills de behagade komma ned igen.

Gréolières, maj 08

Gourdon - tisdag

Det var starkare vindar i dag så enda stället det kunde fungera på var Gourdon. När vi kom dit var vinden dock lite för stark för vanliga starten så vi åkte ned till Gourdon där vi mötte Pierre som visade vägen till den lägre Kennedystarten (N 43°42'14.32", O 6°58'51.42")On och det fanns även termik över för vanliga starten så vi åkte ned till Gourdon där vi mötte Pierre som visade väg. Där var vinden lagom.

Det gick att hanga sig kvar lite grann och det fanns även termik över Le Bar-sur-Loup. Grabbarna flög ett par flyg. När vinden mojnade åkte vi upp till höga starten. Det var ett minst sagt spännande glid hela vägen ner till huvudlandningen i botten. Vi klarade oss ända fram allihopa, vissa med minsta möjliga marginal, men ingen behövde landa i den sura bondens potatisland.

Gréolières, maj 08

Lachans - Måndag
Planen var att först att dra västerut mot Turn Point 1 vid Bargème, sedan att vända och via Lachans gå över till Séranon och sedan vidare till Col de Blaine. Det var frisk vind på starten och efter att jag kämpat ett tag med min bångstyriga skärm i den hårda vinden erbjöd sig Pierre att ankra. Med den säkerheten i ryggen gick det enkelt att starta. Det var små hårda blåsor och inte så mycket grundhang, Tobbe satsade på TP1 men det bar sig inte. Vi andra kämpade på en dryg timme innan vi kom upp på lite höjd. Vid det laget hade Mats och Robban bombat och landat i backglidningsbacken, Jon och Johan landade nere i dalen. När Mats och Robban kom upp igen var det stark vind på starten. Hasse fick lite höjd över antennen och drog iväg. Andreas, Nisse och jag gnetade på. Andreas och Nisse tyckte det började bli för stökigt så de gick ned. Jag vann tillslut någorlunda höjd och drog bortåt Séranon. Det var stökigt bakom berget men jag nådde kammen med lite marginal. Hittade en stor härlig blåsa på bortåt 8 m i stig det första jag gjorde. Pierre frågade oroligt på radion hur det gick för mig och jag berättade att jag kommit över ordenligt och kurvade längs kammen. Blåsorna gick inte så högt men jag kunde ganska obehindrat ta mig bortåt längs kammen. När jag närmade mig änden fick jag en skymt av Hasse som korsade över till Col de Blaine-kammen, men jag hann inte se vilken väg han tagit. Jag visste inte vilken väg som var den bästa. Skulle man gå över eller runt? Vilken höjd behövde jag ha för att korsa över? De andra hade berättat att det kunde bli stökigt här vid klipporna så jag valde att ligga en bit ifrån över en skog. Till att börja med gick det bra och jag var nästan uppe vid krönet när det blev stökigare och stökigare och jag tappade rejält med höjd när jag kämpade för att parera. Jag gick tillbaka ut över skogen där det var lugnare men tappade snabbt höjd. Jag insåg att jag var tvungen att börja tänka på inflygning och siktade på åkrarna närmast på det stora plattlandet i öst vid Caille. En bit in över fälten kom jag in i en blåsa! Jag kurvade med den och den tog mig bort i riktning mot Col de Blaine. Jag insåg att med en blåsa till skulle jag kunna nå den lilla åsen som låg halvvägs till Col de Blaine. Jag hittade en blåsa till längre bort längs fälten, men jag kom så pass högt med den att jag vågade mig på ett glid hela vägen till Col de Blaine-kammen. Jag fick anledning att ångra det beslutet. Jag kom in riktigt lågt och trodde inte jag skulle ta mig ända fram. Gjorde värsta lågsniffningen över den lilla byn la Ferrièr. Hangade på lågan längs med en trädridå och siktade in mig på en solbelyst plätt på kammen. Den låg i väst och jag skulle ju österut men där lyckades jag gneta mig upp, när jag var nästan uppe vid kammens höjd vände jag om och styrde iväg mot Col de Blaine. Jag kurvade inte så mycket utan gled mest i och ur blåsorna för att ta mig dit. Precis innan jag kom fram hade jag ett mörkt molnområde som jag måste passera under. Jag fick mer och mer motvind och var rädd för att det skulle börja regna på mig, jag ville inte följa med upp utan ville så snabbt som möjligt flyga förbi det och ut i solen vid Col de Blaine. Jag såg Hasse i ost och tänkte att jag kunde flyga så långt jag kunde åt det hållet innan jag landade. Jag hade nästan kommit fram till de stora gräsfälten bakom Gréolières när Pierre började instruera mig på radion. Jag låg i en fin blåsa som jag egentligen inte orkade kurva. Pierre försökte guida mig för att hitta konversionen- som visade sig vara det mörka molnområdet som jag inte hade velat vara under!:) Han uppmanade mig att släppa bromsarna och låta vinden driva mig rätt. Men jag var tvungen att erkänna att jag inte ville upp längre utan ned… Jag landade efter knappt 3 timmar och 22 km till en hel minibuss av grabbar som gjorde vågen - snacka om välkomstkommitté! (N 43°48'28.58", O 6°53'20.19") Kork-Hasse flög vidare till Gréolièresdalen och vi följde efter i minibussen. Vi åkte iväg till landningen i Gréolières där Hasse landade en timme senare efter att först tagit en tur till Coursegoules! Han hann precis innan stora mörka åskmoln kom in över dalen och resten av dagen regnade bort.
Efteråt berättade grabbarna att så fort jag hade dragit iväg på distans bad Pierre att Robban och Mats skulle packa ihop sig för han skulle flytta på bilen. De trodde att det var för att åka till annat ställe på toppen för att kunna se mig bättre. Men det visade sig att han åkte ned från berget istället för att följa efter mig !? Där nere plockade det upp de övriga men konsekvensen blev att Johans och Jons bil blev kvar på starten. De fick ingen lift utan fick gå hela vägen upp för att hämta den! En nätt promenad på bortåt en mil på den vindlande vägen de ca 500 höjdmetrarna till toppen.

Gréolières, maj 08

La Colmiane - Söndag

Eftersom det blåste starka vindar i Alpe Maritime var det inte så många ställen att välja på, vi styrde kosan mot La Colmiane som låg i en dal skyddad mot vinden. Vi hade bestämt att hämta upp Pierre i Vence men när vi nästan var framme tvingades vi vända pga att vägen var avstängd pga ett cykellopp, det blev att vända och istället ta en mycket slingrig väg som via små byar och trånga gränder till slut tog oss till motorvägen norrut. Den var också spektakulär och tog sig fram längs ned i en ravin med branta klippor som lutade sig in över oss. Tillslut var vi framme i La Colmiane-dalen, en grön oas med höga snötäckta berg som stod som skydd mot nordostvinden. Vi började färden upp mot den höga starten men kom inte hela vägen upp pga att snödrivor blockerade vägen. Det blev en lång, dryg promenad för att komma upp till starten. Pierre orkade inte gå upp med oss och det kändes inte bra att flyga på det här stället utan briefing. Andreas, Tobbe och Mats berättade allt det visste medan vi pustade ut och käkade upp matsäcken.

Vi startade i en sydvästslutning i vind som kom in snett från väst (44° 5'44.66"N 7°11'30.19"O). För att ta oss ut i dalen var vi tvungna och passera bakom ett mindre berg till höger i syd, men de andra hävdade att höll man sig bara längs med den snötäckta bergskammen till vänster skulle man inte har något problem med rotorn. Moln byggde på bakifrån och började skymma solen så den termik som styrde upp och skapade startvind började avta, det var hög tid att komma iväg. Tobbe var först i väg. Han fick rätt bra stig redan från start och när han var framme vid kammen till vänster fick han bättre och bättre höjd. Vinden blev svagare och svagare och vi hamnade emellanåt i skugga, vi fick stå och avvakta till vi hade lite startvind. Efter att jag startat var det inte mycket lyft men så fort jag tog mig ut till den solbelysta bergkammen till vänster rullade blåsorna upp. Det var små och hårda fyror, jag ville inte kurva för jag ville inte riskera att komma upp över kammen och hamna i vinden. Jag höll ut från klipporna för att inte riskera stök och flög ut i den gröna dalen i stället. Jag kurvade ett tag vid den låga starten innan jag tillslut fick en bra blåsa och tog mig upp över bergkammarna. Problemet var att jag inte visste var jag skulle ta vägen sedan, jag tittade på solen och på bergssidorna som omgav dalen. Var var det lä? Vilken sida gällde? Det kändes som det säkraste kortet var den sida som låg längst bort från mig. Jag var tvungen att flyga igenom hela dalen i motvinden för att ta mig dit. Jag kom in lågt och kurvade en stund men det var inte riktigt funkis, jag ville inte riskera att tappa så mycket höjd så jag inte kunde ta mig tillbaka till landningen så jag gav upp försöket och flög tillbaka. Det var på hicken att jag nådde fram. Jag frågade Pierre hur dalen fungerade och det visade sig att man kunde flyga överallt. Ingen läsida utan termiken rullade upp längs med sidorna i halvcirkeln som dalen formade. Skum dal! Efter att vi landat allihop - förutom kork-Hasse som lekte glödlampa- satt vi av okänd anledning flera timmar på landningen och väntade på jag vet inte vad innan vi drog upp till låga starten. Vid det laget hade dalen hamnat i skugga och termiken lös med sin frånvaro. Vi packade ihop och åkte hem.

Gréolières, maj 08

Col de Blaine -> St. André - Lördag

Prognosen var nordväst med goda utsikter för långa distanser. Planen var att ta sig från Col de Blaine (N43°48'50.49", O 6°48'40.79") till St. André (N 43°57'30.48"N, O6°30'38.22") dvs ca 35 km. Vi knappade in turn points och studerade kartan uppe på starten för att försöka memorera vilken väg man skulle ta i de olika dalarna. De flesta var nervösa och lite spända inför dagens uppgift. Själv kände jag mig matt, jag hade en envis förkylning i kroppen.

Tobbe och Nisse var först ut men de valde vänster som inte riktigt fungerade och det slutade med att de landade lagom till vi andra startade strax innan 11 och snabbt kurvade upp till ca 2500. Det var västa skyttetrafiken på radion när alla försökte samla ihop sig för första dalpassagen. Tobbe och Nisse var uppe igen och låg lite efter oss andra. Trots det myckna snattret på radion förstod jag inte grabbarnas plan och började dra mig bortåt kammen mot fösta turn pointen. Men det bara sjönk åt det hållet så jag vände tillbaka, då korsade jag under gruppen som precis genade över till kammen bakom Col de Blaine och struntade i TP1. Jag hade tappat så mycket höjd på min lilla utflykt att jag inte kunde haka på. Förhållandena ändrades och det blev svårare att få höjd. Jag gnetade på i minst en halvtimme innan jag var uppe på 2300 och vågade mig på en passage. Nisse och Tobbe korsade över under och längre bort från mig och gick på sydsidan på kammen i granndalen, själv satsade jag på och nådde västsidan. Jag började ta mig längs med kammen för att komma till TP2 vid toppen av Teillons. Vid det här laget började förkylningen ta ut sin rätt, jag kände mig rejält matt och trött. Jag insåg besviken att jag inte skulle orka flyga hela vägen till St. Andé, jag bestämde mig för att jag skulle stå ut till jag tagit mig till TP2. Jag blev tröttare och tröttare, frukosten var sedan länge förbrukad men det var för stökigt i luften för att jag skulle kunna fylla på energinivån med en energibar. Jag mådde illa och insåg att jag inte kunde vara uppe så långe till. Många delar av kroppen värkte av ansträngning. Jag kom tillslut fram till TP2, då återstod att tanka höjd så att jag kunde ta mig ut till fälten vid vägen i dalen. Strax efter ett landade jag i den lilla byn La Batie (N 43°48'40.75",O 6°35'52.52") ungefär samtidigt som grabbarna landade i St Andé. Tyvärr hade jag genom mitt misstag att gå mot TP1 inne orkat mer än halvvägs, men 17 km blev det i alla fall. Det blev ett par timmars väntan vid vägkanten innan de hade samlat ihop gruppen vid St. André och dessutom stannat för proviantering.

Vi åkte vidare mot Lachens. Jag orkade inte flyga mer, men Andreas, Robban, Hasse och Tobbe drog på distans mot Col de Blaine och Gréolières. Tobbe landade efter drygt 2 mil i Gréolièresdalen på en plätt som var så liten att skärmen gick ned i ett träd. Andreas och Hasse kom ungefär en och en halv mil till Col de Blaine och Robban landade efter drygt 2 mil vid modellflygfälten längst bort i Col de Blaine dalen. Mats, Jon och Johan nöjde sig med fina kvällsflyg i Lachans. Nisse var minst nöjd med eftermiddagen eftersom han inte tog sig hela vägen till St Andé utan landade i Soleihas och fick lifta från den dalen. Han fick även på sin lott att ta sig liftande! till Col de Blaine för att hämta Jons och Johans bil och det visade sig vara lättare sagt än gjort. Han kom fram lagom för att fiska på Andreas och Hasse när de bombade.

Gréolières, maj 08

Lachens - Fredag

Vi landade i Nice på eftermiddagen. Pierre hämtade oss vid flygplatsen och vi satte kurs norrut mot Gréolières. På vägen passerade vi Gordon och vi fick höra många historier om spännande glid och utelandningar hos potatisbonden. Från bilfönstret såg man mest elledningar och sly och trånga passager så jag undrade lite över hur flygningen skulle bli. Vi passade på att handla lite matsäck när vi kom till Gréolières, packade in grejorna i lägenheterna och drog så snabbt vi kunde väg till Lachens. Vinden var frisk på sydstarten (N 43°44'40.34", O 6°39'24.86") : Tobbe var först ut. Vi andra följde efter efterhand. Jag startade näst sist innan Johan och då hade det mojnat så mycket att det blev framåtstart. Det var fint termiskt hang på sydsidan, vi prövade lite på väst också men trots att skuggorna snart var långa på sydsidan och solen gassade på i väst var det ända på syd det var funkis. På väst tyckte jag dessutom blåsorna var otrevliga -hade definitivt inte blivit van vid termiken än. Landade framemot kvällningen på den stora fina draklandningen vid Le Moutet.