Åttonde och sista dagen i Åre Extra tidig uppgång för att hinna med frukost, städa lägenheten och packa ihop sig till 9.30. Minus 17 grader i byn och -13 uppe på skutan vid åttatiden. När jag skulle ut med resväskan genom hallen lyckades jag stöta till hallspegeln som for i golvet. Men det verkar som jag slipper sju års olycka för prognosen var svag NO på toppen och svag SO i dalen - skärmläge med andra ord. När vi var på väg till Brunkulla reception för att lämna nyckeln strax innan tio såg vi den första skärmen titta fram bakom Hummeln, Yes- 1000-breg funkade! Det tog oss en 45 minuter att ta oss upp eftersom det var hyfsat låånga liftköer…Upp på 1000-berg, ut och iväg. Finfint nedflyg, vad annars kan man hoppas på en dag med inversion? Lite nollning över Hummeln. Landade och packade så snabbt vi kunde. Upp igen, ingen tid för lunch, en snabb kexchoklad fick duga. Väl uppe hade man börjat kurva väst om Hummeln! Vilken dag, vem hade trott det i morse.
1000-berg var full med folk och nu dök det upp lite fler bekantingar.
Hälsade på Nina och Peter som stod i begrepp att starta med tandem, och Lisa som var darrig från en maginfluensa men besluten att inte låta årets bästa dag gå förlorad.
Det var stökigt på starten både vad det gällde folk och vind så det tog lite tid att komma iväg för mig. Till skillnad mot Robert som startade från sämsta platsen i lä bakom en vinge och klev sidledes med skärmen på halvstång till han var i startläge, och visade alla strulpellar på starten hur det skall gå till.
Det steg hyfsad från start så jag korsade över kabinvajern innan Hummeln för att gena till blåsorna. Väl där började jag tvivla på det kloka i det beslutet, borde nog dragit till framsidan på Hummeln som Lisa gjorde och nu låg hundratalet meter ovanför mig i ost medans jag gnetade fram på nollor. Men skam den som ger sig. Jag fick fatt i en 2-3 och kurvade o kurvade till jag toppade ur en bra bit över starthöjd i väst. Nollade runt lite innan jag tog mig upp i ost och hittade en ny fin blåsta. Bäst jag kurvade den insåg jag att fingrarna och fötterna inte skulle klara så mycket längre till. Kändes som att det fanns risk att tappa motoriken i kylan så jag avbröt och flög iväg mot sjön medans jag hade känseln kvar. När det blev mindre termiskt närmare sjön, passade jag på att fota. Det var inte lätt i dubbla handskar!
Väl på backen insåg jag att tiden och avsaknaden av lunch inte tillät ett flyg till, men jag var mer än nöjd: En timme i den fina termiken stod jag ut i kylan och varion visade att jag gjort mitt högsta Åre-flyg, jag vann 216 meter på starten mitt i smällkalla vintern.
Robban som startat tidigare än mig, hann med ett tredje flyg innan vi drog tillbaka till Nya Lundsgården för en snabbdusch och en ”lunch” vid femtiden på Madonna di Campiglio, eftersom tiden inte tillät att vi tog oss hela vägen in till byn. Tillbaka för att hämta grejerna, packa in oss i en taxi och iväg till tåget som stod inne på station. -nytt lysande grepp från SJ. Taxin stannade precis vid vår vagn och vi kunde stuva in all packning i lugn och ro. När tåget tuffade ut från stationen tackade vi berget för en fantastik flygdag! Bästa tänkbara avslutning på en fin skidsemester. Och det blir nog en retur nästa år. Tåget fick problem med loket så vi var tre timmar försenade på morgonen, så vi får väl en halv biljett i kompensation. Vid halv tolv var vi hemma igen – lagom hungriga - bistropersonalen sa att de lastad ombord nog med mat för hela tåget, men dessvärre fick halva tåget gå hungriga eftersom den andra halvan roffade åt sig så mycket det kunde eftersom det var gratis pga förseningen.
Medans vi var i Åre kom äntligen vintern till Göteborg. Vi var lite rädda för att den skulle hinna försvinna tills vi kom hem, men snön låg kvar när vi kom tillbaka. Och vad bättre var: det kom mer:Natten till tisdagen kom massor med härlig nysnö, och det fortsatte att snöa hela da'n. Robban och jag drog till Hindås för lite längåkning. Tyvärr ställde snön till det i trafiken och det tog väl bortåt 1 timme och 15 minuter att ta sig dit! och där rådde omvända världen, för det visade sig att vi faktiskt hade mer snö inne i sta´n än vad de hade i Hindås. En härlig längtur blev det i alla fall.
